Kalorirestriktion, som innebär att minska kaloriintaget utan att förneka kroppen essentiella vitaminer och mineraler, har länge varit känt för att försena framstegen av åldersrelaterade sjukdomar hos djur. Denna nya forskning föreslår att liknande biologiska mekanismer kan vara tillämpliga på människor.
Forskare analyserade data från deltagare i studien Comprehensive Assessment of Long-Term Effects of Reducing Intake of Energy (CALERIE). Studien, som stöddes av National Institute on Aging (NIA), undersökte om måttlig kalorirestriktion ger samma hälsofördelar som de som observerats i djurstudier. Under en tvåårsperiod var målet för deltagarna att minska sitt dagliga kaloriintag med 25%. De uppnådde dock endast en minskning på 12%. Trots detta aktiverades de flesta biologiska vägar som är viktiga för hälsosamt åldrande.
Enligt Dr. Luigi Ferrucci, vetenskaplig direktör vid NIA, ”Är en 12% minskning av kaloriintaget mycket blygsam. Denna typ av liten minskning i kaloriintag är genomförbar och kan göra stor skillnad för din hälsa.”
Muskelstyrka trots minskad muskelmassa
Tidigare forskning visade att individer som genomgick kalorirestriktion förlorade muskelmassa och i genomsnitt 20 pund vikt under det första året, men behöll sin vikt under det andra året. Trots förlusten av muskelmassa förlorade inte deltagarna muskelstyrka. Detta tyder på att kalorirestriktion förbättrade den mängd kraft som varje muskelenhet genererade, även kallad muskelspecifik kraft.
Djupdykning i de molekylära grunderna
För att bättre förstå de molekylära mekanismerna bakom dessa observationer, utförde forskare lårbiopsier från CALERIE-deltagare vid början av studien samt vid uppföljningarna efter ett och två år.
Genom att isolera budbärar-RNA (mRNA) från muskelprover kunde teamet bestämma proteinsekvensen av varje mRNA och använda den informationen för att identifiera vilka gener som producerade specifika mRNA. Denna analys hjälpte forskarna att fastställa vilka gener under kalorirestriktion som var uppreglerade (producerade mer mRNA) och vilka som var nedreglerade (producerade mindre mRNA).
En viktig upptäckt var att kalorirestriktion påverkade samma genvägar hos människor som hos möss och icke-mänskliga primater. Till exempel ledde ett lägre kaloriintag till uppreglering av gener ansvariga för energiproduktion och metabolism, samtidigt som det minskade inflammatoriska gener, vilket ledde till lägre inflammation.
”Med tanke på att inflammation och åldrande är starkt kopplade, representerar kalorirestriktion en kraftfull strategi för att förhindra den proinflammatoriska statusen som utvecklas av många äldre”, kommenterade Dr. Ferrucci.
Denna forskning, som stöddes av NIA och flera NIH-stipendier, markerar en viktig utveckling i förståelsen för relationen mellan diet, muskelstyrka och åldrande.
